Det gamla året snart flytt

År 2009 blev de stora händelsernas...

Det allra största var tveklöst det faktum att jag äktade Nicole till min äkta hälft, i storslaget svenskt högsommarväder hemma på ranchen. Att pricka 30 grader och sol i en annars ganska solfattig sommar kan nog enklast förklaras med s.k. bonnaröta även om vi själva gärna ger vår vetenskapliga väderstudie ansvaret. Bröllpsresan till Galapagos och Ecuador var kanske inte så honeymoon-mässig, men att se hammarhaj, vandra i Anderna och Amazonas var grymma höjdpunkter. Hemrean blev ett och ett halvt dygn senare än planerat, medans KLM reparerade motorn, froterades vi med den Ecuadorianska överklassen och badade bubbelpool på Quitos finaste hotel.

2009 var också året då vi på allvar slog ned rötterna i Rumänien och började umgås med lokalbefolkningen. Razvan och Sergiu träffade vi i en spårig offpist, tack vare dem lärde vi känna en hel massa människor. Det blev lite av en vändpukt för vårt liv i Rumänien. Vi gick från att att inte ha något att göra till nästan hur mycket som helst. Som en bieffekt blev vi gravt skidberoende, stamkunder på Deans Pub Quiz och gjorde massor av vandringar i bergen runtomkring. Lika snabbt som vi fick ned rötterna blev de uppdragna när vi fick reda på att vi skulle åka hem tidigare än vad som var planerat. Först enligt en hysterisk tidsplan, sen i ett makligare tempo men forfarande tillräckligt för att få avdelningen och organisationen att likna en förvirrad förskoleklass. Nu kommer vi hem i början på februari.

På hemmaplan verkarde det som babyboomen håller i sig. Idoga rappoter från Sverige skvallrade om putande magar, graviditets nojjor och allt annat man egentligen inte vill veta om barnafödande. Grattis Eva, Fredrik, Jakob, Anna, Catherine, Simon och alla ni andra som fått små underverk under året, det skall bli kul att följa er.

Nu skall jag åka och leta upp kantareller för årets sista bjudning. Det vankas nyårsupé hemma hos Pohorely Weimers på Plantagegatan. För andra året i rad åker vi hem till dem vid lunchtid för att laga ihop hela GP's nyårsmeny.

Tack alla ni läsare för att ni har läst och lämnat kommentarer på bloggen.

Hoppas att Ni kommer få ett bra 2010. Tack för att Ni finns!

Gott Nytt År!

Nicole & Johan

Årets första svängar

Som trogna läsare av denna bloggen vet, så får allt som inte rör skidåkning en underordnad betydelse mellan december och april. Imorgon natt bär det av till Hemsedal och årets första svängar. Som om det inte vore nog lovar väderleksrapporten 10 minus och snöfall, 35 cm fjäderlätt nysnö som skall förtäras under andaktliga former. Det verkar som om samarbetet vi startat med vädergudarna inför bröllopet börjar komma någon vart, vi förstår varandra...

Johan

Här kommer lite bilder också...

Julebad

Lika intimt förknippat med julen som julskinka och sill är det årliga julbadet i Ärtingen. Någon gång efter jullunchen brukar jag farsan och Leia gå ned för att ta itur med årets kanske viktigaste tradition.
Detta året innebar inga undantag. Förra året räckte det med ett kraftfullt hopp från bryggan för att knäcka isen. I år behövde såga upp ett hål med motorsåg för att ta upp ett hål stort nog för att komma i. Ett tag var jag lite orolig för att det skulle vara svårt att komma upp ur vaken när man väl kommit i. För alla som är intresserade kan jag säga att det går av sig själv. Någonstans har kroppen en inbyggd funktion som gör att man flyger ur vaken lika snabbt som man kom i... det går av sig själv..

jävlar va kallt det var...

Johan

Back in black

Så var man äntligen tillbaka.. Med en hård och lite bestämd duns tog vi mark i ett smällkallt Landvetter. Det känns skönt att vara hemma igen.
Det är en hel del saker som känns lite lustiga varje gång man kommer hem. Antingen går solen aldrig ned eller visar den sig knappt över horisonten. I morse trodde jag att klockan var 7 eftersom solen var pa vag upp när den i själva verket var halv tio. Det är konstigt, man känner sig jetleggad hur konstigt det än låter.

Nu väntar en avslappnad jul i traditiones tecken, allt administrerat av Nicoles julledighetsschema. Men först väntar lite julklappsstress på närmaste shoppingcenter.

Johan

Sjuka

Jag började med att bli sjuk under onsdagen och börjar väl repa mig nu, så igår började Johan bli sjuk... suck ;(

Riktigt, riktigt lugn helg. Har kollat på alla avsnitt av På spåret och Ullared, kollat på hajdokumentär, läst ut en bok och försökt att laga mat på det som fanns hemma (inte mycket!). Blev en del knasiga kombinationer, eller vad sägs om morotssallad med creme fraiche, citron och pepparrot? Inte så pjokigt faktiskt...

Mindre än en vecka tills vi kommer till Svedala!

/snart-bara-snuvig-Nicole

Ett år äldre och visare...

I lördagskväll överraskade Johan mig med en födelsedagsmiddag med alla våra rumänska vänner. Han hade betett sig lite underligt i veckan och ofta "gått ner till källaren för att kolla på sina skidor" ...började bli lite orolig?!?

Johan hade fixat allt perfekt... champagne, vin och massor med små rätter av mat som kom in på löpandeband. Som Razvan sa "det är precis som på rumänskt bröllop fast utan dansen". Det vill säga MYCKET mat. När efterrätten kom in så högg alla i direkt från serveringsfaten - ingen bacillskräck här inte ;)

En jättelyckad kväll helt enkelt!

/Nicole + 1år

Ny outfit eller schysst kopia?

Märkvärdigt lika det man skulle kunna tro att dessa är. Men i norra Rumänien såg chokladen ut så här...kanske billiga kopior från Ryssland ;) Någon som kan lista ut vad som är vad?

Road trip report...

Förra helgen bjöd på en lång road trip i nord-östra Rumänien (var som längst bort bara ca 3-4 mil från Ukrainskagränsen, hade dock inte med några pass för att göra ett närmare besök).

På lördagsmorgonen bar det av på de största vägar (läs

bästa) vi kunde hitta på kartan. Kom upp i hela 120km/h som topphstighet på rakorna! Det gick som tåget genom en av det fattigare och tråkigare områdena i Rumänien (väldigt hög arbestlöshet). Platt landskap, trista kommuniststäder med stora, skräpiga och ofta nerlagda fabriker. Men på inte mindre än sex timmar var vi framme i Frasin. Hade ringt ett pensionat i förväg och stämt träff vid rådshuset i byn. En skön gammal gubbe med hatt och spritandedräkt kom och mötte upp oss på med sin moppe.

Vi bodde jättelyxigt på ett superfint pensionat - helt själva - och fick välja och vraka bland rummen.

På söndagen var det vandring som stod på schemat. Vi valde att köra upp på berget via en väg som i vår guidebok beskrevs som "...do not attempt after bad weather unless you have a 4WD car..." Med inställningen att vädret var det ju inget fel på och med en sportig Renault Megane borde det inte vara några större problem körde vi på... Men guideboken var från 2006 och vägen helt klart inte i toppskick. Efter att flera gånger ha fått ta fart för att komma uppför vissa partier, trixat oss över bäckar och underredet på bilen "tagit i" lite gav vi upp och parkerade och gick istället.

Efter en timmes traskande i granskog var vi äntligen framme vid målet - foten av Cheiele Doamnei (Lady stones). Efter en timmes klättring på snö, som gjorde klipporna ganska hala, runt denna häftiga stenformation var det dags för en värmande kopp te och ciorba ("sur" soppa) i bergshyttan.

Väl tillbaka på pensionatet hade "vår" kock kommit och slängt ihop en jättegod trerättersmiddag som serverades med en flaska vin (på husets bekostnad). Det var sååååå mycket mat att jag hade ont i magen hela kvällen ;)

Sista dagen - efter en rejäl frukost med alla möjliga konstiga köttpålägg - var det kloster besök på schemat. Vi åkte till det avlägsna och fina klostret i Sucevita och kikade in på en gudstjänst. Efter ett andra stopp på kloster kändes det som om vi kunde detta och vi åkte hemåt. På vägen passerade vi genom massor av små fina byar, med riktigt fina hus, med massor av snickarglädje, riktiga pepparkakshus!

Jag övade på mina rumänskakunskaper med byborna och skaffade mig några nya vänner...

På slingrande vägar i riktning mot Brasov körde vi precis innan mörkrets inbrott igenom en mäkta imponerande Canyon. Sen tog vi in på hotell för att vila upp oss inför resterande 3-4 timmars bilkörning som var kvar da

gen efter innan vi skulle vara hemma...

/Nicole