En av dom större fördelarna med att bo lite längre söder ut är att man kan sätta ett stort N/A framför novembermörker, duggregn, depression och höstrusk.
Hösten är en behaglig resa med halv-sex solnedgångar, höstgula löv och snöklädda bergstoppar. Någonstans i mitten av november brukar jag vakna upp ur min dvala och tänka att det faktiskt snart är jul. Det känns lite ovant med tanke på att det är nu, under oktober och november som jag brukade räkna månadens soltimmarna på ena handens fingrar och vandra runt på stan med uppfälld krage och reflexen redo i fickan.
Igår var vi ute och gjorde en av dom sista vandringarna runt Brasov i Ciucas bergen i strålande vackert novemberväder. Kändes overkligt, så overkligt att vi höll på att glömma bort att trots allt är slutet av november och solen går ned ganska tidigt. Fick stressa ned för att hinna tillbaka till bilen innan solen börjar gå ned och björnarna börjar bli aktiva..
Johan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar