Berlin & marathon

I helgen tog vi flyget upp till Berlin för att möta Marcus och Anna samt delta i just det, Berlin Marathon. I ett infall av list gav jag bort en startplast på Marcus 30års dag.

Berlin

Är en ruskigt trevlig stad. Egentligen är den ganska ful på sina håll men det som gör staden till vad den är är människorna som bor i den. Medel-Berlinaren är inte medelmåttig på något sätt. Dom drar i alla möjliga riktningar och överallt kokar kreativiteten. Varje kvarter har ett galleri, varje källare ett band. Ett Venice beach i Europa. Berlins befolkning är underbar och utgör en helt fantastisk kuliss till en cappucino på en uteservering.

Marathon

Eftersom Marcus backade ur och skyllde på dåliga förberedelser stod jag själv klockan 9:00 på söndag morgon tillsammans med 40 000 andra lydigt uppradade på 17 Juni gatan mellan Sieges Säule och Brandenburger Tor. 2h och 6 minuter senare var segraren i mål och jag hade precis passerat 20km. Fram till dess kändes allt rysligt trevligt. Överallt längs banan stod folk och spelde och uppträdde. Det verkar som om varenda människa med musiktalang hade baxat ut sitt garageband på trottoaren och översvämmde en med allt från tung tekno till skön soul och storbandsjazz. Dom följande 10km kändes fortfarande bra men en känsla av obehag börjar sprida sig. Benen börjar stumna och axlarna börjar trilla ned. Med 12km kvar kommer vändningen. Kroppen stretar emot och vägar springa. Bara genom avancerad schitzofreni lyckas jag övertala kroppen att fortsätta röra på sig. Det en försmak av helvetet. Jag hatar alla jävla människor för att inte tala om alla som står och spelar ut med banan. Gatan Unter den Linden känns en mil lång och när jag väl springer under Brandenburger Tor och in i mål är det som att vakna ur en 2 timmar lång mardröm.

Dagen efter kändes det helt rätt (för mig) att sätta sig på en sightsingbuss och åka runt och titta på staden i bästa turiststil. Berlin är en grym stad på många sätt. Massor med restauranger och byggnader. Märks att man börjag bli gammal

Brandeburger Tor, en värdig avslutning på 3 timmar löpning och 2 timmar försmak av döden

Nicole kollar om muren håller än...

Färskpressad apelsinjuice för supporter gruppen

God morgonöl som uppladding inför marathonet.

God natt gott folk

Johan& Nicole