Freeridetävling

Det var under grava protester som kroppen motvilligt baxade sig ur sänge imorse. Axlarna benen och armarna fötterna kännde lama och hängde livlösa ut sidorna på kroppen. Gårdagens tävling var av det krävande slaget.

Igentligen var det inte själva åkningen som var den tunga biten. Den funkade bra. Laddad till tårna kastade jag mig ut för branten, för att tre svängar senare glida förbi domarna på mage. Frånsett den mindre krashen och att banan var ungfär dubbelt så lång som vi räknat med gick det ganska bra. Nicole tog sig ned utan större bekymmer. Som normal duktig svensk står man sig ganska bra i konkuransen.

Den riktiga utmaning började först när man skulle ta sig tillbaka. Med skidorna fastspända på ryggen och med en sködpaddas smidighet skulle man ta sig nerför ett stenfall, uppför ett stup och sedan slutligen 2h vandring nerför. Typisk Rumänskt. Inte ett ord om att man skulle behöva ha klätterkunskaper eller någon form av bra skor för att ta sig tillbaka.

Idag ser vi fram emot att inte göra ett smack.. På måndag bär det av till Tyskland igen för att bli verbalt misshandla av Audi. Igen..

Johan