Två sidor av myntet

Igår spontantittade jag lite på vår grannes bil. En mercedes CL AMG 63. En snabb titt på Internet konfirmerade det jag redan hade på känn. Likvärdig kärra låg på blocket för runda svängar 1,8milj. Hans fru kör en Porsche Cayenne Turbo. Två hus längre ned bor det en skum skara människor i en källare utan dörr. Det illustrerar situationen i Rumänien ganska bra. Vissa har, andra inte. Så är det.


Förr i tiden var det partihöjdarna som tog för sig av systemet idag är det dom nyrika. Skattesystemet, lagen, tillämpningen, allt verkar skapat av och för samma människor.


Men ändå spirar hoppet överallt. Allt är bättre än det varit, in med det nya ut med det gamla. Kommunisttiden höll tillbaka människors kreativitet. Nu slår den den över. Restauranger öppnar på bakgator som man måste gå vilse för att hitta. Att den går i konken veckan efter ar det ingen som reflekterar över. Unga nyrika bjuder över varandra, kvinnor investerar i sina kroppar. Ingen anledning att spara på krutet. Smaklöst är vackert. Människor och tar igen 50 år av kommunism, 15 år av missär. Dom har bil, pengar, varor att handla. 65 år skall tas igen.


Samtidig sitter det en pensionär på trottoaren. I sin hand håller hon en bukett med blommor. För tre 8kr säljer hon blommor som hon plockat i en slänt någonstans. Dom 8kr är förmodligen det som håller ihop hennes ekonomi. Pensionärer är dom som har fått betala priset för den nya tiden. När muren föll och ekonomin gick i botten ett par år senare blev dom utfattiga i en handvändning. Hela ekonomin började om på ruta noll.
Jag kan inte undgå att känna att det vänder sig i magen när jag går förbi henne. Hon liknar min farmor men hon satt aldrig på en trottoar med blommor i sin hand.

Gulli, du skulle fyllt år snart,

Johan