Semester

Ett att ha varit på vift i östra Europa har vi äntligen kommit tillbaka till Rumman. Jag säger äntligen, inte för att det var ett hårt jobb att vara borta, men äntligen för att det krävs ett visst mått av mental styrka, tålamod, uppfinningsrikedom och uppkäftighet för att köra en bil mellan Rumänien och Grekland. Hela resan började med att vi fick reda på att bilen inte fick köras utanför Rumäniensgränser. Så vi fick låna en azurblå Skoda med MP3 spelare vilket kändes som ett lyft i sammanhanget.


Vi drog till Svartahavskusten. Efter resorts med dom fantasifulla namnen Neptun, Saturn, Venus och Olimp hittade vi ett litet charmingt stället som hette Vama Veche. Det var en skön oas och kontrast till resortsen som närmast kan betecknas som evigt "springbreak" och en jävla röra. Klockan nio på morgonen tog folk fösta ölen i strandbaren, människor hade redan paxat platser på beachen och ungarna slogs med badleksakerna. Vama Veche var
en skön kontrast med hippies, avslappnad stämning och tyska nudister.


Bulgarien blev en ganska tunn historia, antingen är det tomt och öde och så kommer det lite strand och runt den står det 50 turisthotell. Inget av det är speciellt charmigt. Det enda roliga var att svänga upp i bergen mot Turkiet. Efter att ha kör 4 timmar i tät skog utan att ha passerat mer än enstaka hus kom vi till en gigantisk gränsövergång och turkisk byråkrati. 2 timmar senare rullade vi in i Turkiet.

Tre dagar efter att vi startat kom vi äntligen in i Grekland. Inte helt oväntat var det en ganska skön upplevelse att komma fram. Tyvärr tog det bara en bråkdel av en sekund att förstå att Grekland inte var ett dugg bättre än östeuropa. Greker i gemen är mästare på att skapa kaos omkring sig och verkar ogilla smidiga lösningar. Och dessutom var det varmt, närmare 37 grader. Det är som att hålla en hårtork i ansiktet.
Men det var ganska skönt att få slappna av och bara sjunka in i en bok på en strand, äta calamares och bete sig som en charterturist.

Efter tre dagar var jag rastlös och vi redo för att dra vidare. Mt Olympus var nästa mål.
Det var ett fint berg med otrolig utsikt över det platta landskapet runtomkring. Två dagar senare var vi tillbaka igen. Vi tog bilen ned dom sista 1000 meterna till havet och tog ett bad. Dagen efter märket jag att jag inte kunde gå. Att gå upp 2000m var ingen konst, men att gå ned samma väg hade brutit ned mina stackars ben till den grad att jag tog mig fram som en vaggande anka. Nicole var inte ett dugg bättre.

Hemvägen gick bra förutom att hitta genom Sofia, som tur var verkade vi vara i gott sällskap. Inte en enda person verkade kunna hitta vägen allra minst bulgarerna själva. Två timmar efter att vi kommit till Sofia var äntligen vi på väg mot Rumänien igen. Då hade vi försökt med allt.

En Nicole kommentar:
Jag tyckte Bulgarien var ganska schysst. Mindre trafik, folk körde inte som galningar, god mat, billigt och sköna några stränder (där det inte var en massa hotellkomplex och restaurangmenyer på svenska...urk!).

Johan har lagt upp bilder på Facebook från semestern... kolla under Bilsemester i öst.